Stoppa hetsen mot @damonrasti!

#Ajour-grundaren @damonrasti har fortfarande inte hävt blocken av @bakjour på twitter. Detta till trots känner vi att det är dags att sätta ner foten, efter de senaste dagarnas förföljelse mot Damon i de sociala medierna. Det började med en krönika hos #ajour, där Damon visade sin goda vilja genom att bjuda en papperslös på en balettföreställning och en bjudbuffé som han inte betalade själv. Stort och medmänskligt. Men döm om Damons förvåning när han medelbart möts av konstig stämning på kändisminglet. Så här skriver han i krönikan:
 
”Direkt vid de första stegen märkte jag att något kändes fel i luften igen. Några tittade. Nästan glodde. Inte på mig, utan på Olivia. Jag tänkte att jag inbillade mig för att jag oroade mig för henne. Vi gick bort till maten. Tog något att äta. Och ett glas bubbel. Hon undrade om man måste betala. Jag log och sa att det var gratis. Att det var därför dessa människor var här. […] Jag blickade hastigt bort mot folkhavet. Någon modebloggare stod med sin vän och tittade misstänksamt mot oss. De vände blicken. Vi flyttade på oss och jag hejade på någon nöjesjournalist. Där fick jag en ny sorts blick. ‘Vad gör du här med en ful tjej?’ skrek den. Jag började förstå problematiken.
Ett: Vad var det här för brud med konstiga kläder?
Två: Varför är Damon här med henne.”

Damon reagerade med ryggmärgen, men sa naturligtvis ingenting, eftersom detta kunde förstöra kvällen för hans gäst. Men när han ombads ställa upp på bild gjorde han ändå ett statment: ”… jag avskyr dessa mingelfotografer, men ställde ändå upp. Om än med bitter uppsyn. Hon såg stolt ut, vilket gladde mig.”

Och som den neojournalist han är, 100 % äkta, gjorde han förstås processen kort med de stirrande C- och D-kändisarna i ett blogginlägg så fort han kom hem: ”Du är en pissig modebloggare, nöjesjournalist eller D-kändis. Du är inte Moder Teresa. Din existens på jorden är helt jävla meningslös. När du har dött kommer ingen att komma ihåg dig.”
 
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Damons rasande kritik mot B-kändiselitens småaktighet och misstänksamhet mot hans självuppoffring och risktagande (han satte sin image i pant!) vändes mot honom! Personangrepp av typen ”Damon luftar sina egna fördomar” och ”Din text tyc­ker jag säger mer om hur du själv ser på papperslösa Olivia (och pro­ji­ce­rar i omgiv­ning­ens blic­kar) än vad folk fak­tiskt tyckte på till­ställ­ningen”. När Damon med sedvanlig frenesi och bultande patos försvarade sig mot de nesliga attackerna, fortsatte angreppen, på en mycket låg nivå. Cecilia Jackson skriver i kommentarsfältet på #ajour:

”Och ‘hetsen’ i går bestod helt enkelt i att några av oss som läste din text inte höll med om din beskrivning, och nåra andra gjorde då den helt rimliga bedömningen att de tankar och åsikter du beskrev faktiskt härstammar ur dig själv, eftersom du mig veterligen inte talade med de som du tyckte glodde och inte heller kan läsa tankar.”

Till dem som försöker förminska Damons betydelse genom att säga att det här är första gången de hör talas om honom vill vi säga: Ni lever inte i det nya millenniet. Damon Rasti är vida omtalad och oerhört populär (bl a superkänd genom medverkan i Nyhetsmorgon i TV4, med miljonpublik!) och i högsta grad på egna meriter: Bloggen SARDONISK – Med Damon Rasti, debattör/näthumorist/klubbarrangör (enligt DN), journalist (okonventionell!). I detta Jantestyrda samhälle är det inte oväntat att denna neojournalismens renässansmänniska får ta stryk, likt en fluga till en sockerbit dras avundsjukan till en känd komiker och omtyckt inslag i Stockholms glittrande uteliv, omtyckt och respekterad för att reagera med ryggmärken med 100 % ärlighet.
 
Att Damon Rasti förutom neojournalistiskt multikompetent är en barmhärtig samarit och filantrop, med ett blödande engagemang för samhällets olycksbarn, gör att han troligtvis dagligdags får ta emot slika påhopp från dem som försöker tillskansa sig en smula av hans rampljus. Damon försvarar sig i kommentarsfältet:
 
”Jag tog illa upp igår kväll av att en klick av Sveriges sociala medier-elit hetsade upp varandra mot mig i en tråd på Facebook, och svarade hårt tillbaka. Jag skriver inte för er lilla journalist- och sociala medier-bubbla, jag skriver för vanliga människor. Ni kan hata hur mycket ni vill. Det är just såna som er som krönikan vänder sig mot. Kram.”
 
Typiskt nog anfaller de avundsjuka belackarna i flock när Damon, likt den goda fen tar plockar fram glasskon i form av två gratisbiljetter till Svansjön och tar med sig den papperslösa Askungen på vår tids svar på en bal på slottet, ett mingel med Stockholms kulturella och intellektuella elit (Damons klarsyn gör dock att han ser det andra missar, nämligen att under ytan på denna till synes perfekta och toleranta samling människor bubblar det av avund, missunnsamhet och misstänksamhet).

Ett av de grundläggande missförstånden (medvetet?) är också att Damons försvar mot sina kritiker avfärdas som en ”blandning av härskarteknik och offerkofta”. Vi förstår att stora delar av publiken inte är redo för Damon Rastis säregna blandning av sardonisk humor, åsikts- och känslobaserad journalistik och 100 % ärlighet. Så här skriver han bland annat:

”’Tumme upp’ tänker ni. Vad trevligt. Men där jag är född betyder tumme upp ‘up yours!’. Och det är vad jag känner för Finest, kändisevents och folk som inte kan vara sjysta mot varandra. Ja, jag har hår på bröstet. På händerna. På fingrarna. Lär er leva med det.”

Det är lätt för den slarvige att tro att Damon Rasti bygger sin argumentation på ”är du inte med mig, är du mot mig”. Inget kunde vara mer fel, Damons publicistiska idé är mycket större än så. Genom att blanda sin egen obestridliga talang med att slå de vita mediemännen där det känns som mest tvingar han fram reaktioner, som reinkarneras i en journalistik far beyond gammelmedias tvångströjor och fråga 5-enkäter.

Men det mest problematiska är att Damon Rastis står ensam i stormen. När avundsjuka och förminskande kommentarer haglar över honom, och han tvingas till tapper men ändock reträtt lyser kamraterna i #ajour-kollektivet med sin frånvaro. Inom #bakjour lever och andas vi de tre musketörernas gamla valspråk: En för alla, alla för en. Vi trodde det var självklart för en posse inom neojournalistiken.

Men #ajour tänker tydligen annorlunda. De återkommande hårda angreppen på medgrundaren Damon Rasti bemöts med kompakt tystnad. Detta är ett hot mot demokratin. Ska journalistiken som vi kände den återfödas i en vacker fågel Fenix, neojournalismen, måste vi neoz stå enade mot fienden. Damon Rastis kringskurna kreativitet och stympade yttrandefrihet är en fråga för dig och mig. För alla. Neoz of the world, unite!

/ @kallekarlsten

Annonser
1 comment
  1. haha said:

    Genialt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: