EXTRA: Bakjour analyserar Juholt-krisen

Klockan 15 idag väntas Håkan Juholt meddela sin avgång på en presskonferens efter blott tio månader som partiledare. För igår sammanträdde ju socialdemokraternas verkställande utskott, VU, och mycket tyder på att det var ödesmötet för partiets egen Angry bird, Håkan Juholt. De var inte nöjda med hur lulzfarbrorn från Oscarshamn har skött sig under tiden som partiledare. Och det har ju varit en tid kantad av kontroverser; Libyen-frågan, A-kassan, Tommy Waidelich, bostadsbidragen, mobiltäckningen…
Ja, listan kan göras lång och kraven på hans avgång – en konstant i mediabruset det senaste halvåret – blev i och med utspelet på Folk och försvar en storm som inte såg ut att bedarra.
Nu valde VU (en förkortning som Tage Erlander föreslog efter att ha hört Heroin första gången) att uttrycka fortsatt förtroende för Juholt men när Carin Jämtin, partiets egen Baghdad Bob, uttalade orden förstod de flesta att allt redan var över.

Reaktionen från socialdemokraterna är givetvis lika naturlig som den är beklaglig. För det är inte bara gammelmedia som ligger lit de parade på historiens soptipp, utan även partipolitiken. I socialdemokratins rostiga verktygslåda saknas de redskap som behövs för att förstå att den jovialiske mannen med mustaschen ingalunda är inkompetent, han är en visionär.

Själv har Juholt liknat sig vid Muhammed Ali och menar att han ämnar ”float like a butterfly, sting like a bee” och en mer träffande beskrivning av hans gärning är svårfunnen. För hur kan man annars sätta ord på det väsen som är Håkan Juholt i den politiska boxningsringen?
Föraktet för fakta gör honom snabbare än vinden. Konststycket att kunna byta ståndpunkt flera gånger i samma fråga gör honom omöjlig att läsa och förmågan att alltid kunna spruta ur sig en slagserie av förhastade uttalanden gör honom dödligt oberäknelig.

Kort och gott, mannen är neo! Han tänker, äter, andas neo. Han stannar aldrig upp, tänker aldrig två gånger eller försvårar aldrig det som går att förenkla intill det infantila.
Han går inte över bron efter vatten. Oftast går han inte till vattnet överhuvudtaget, då det går mycket snabbare att utgå från – och med bestämdhet hävda – att det inte finns något vatten. Och snabbhet är, som vi alla vet, ett av neokulturens verkliga honörsord.
Han hade kunnat förändra politiken till det bättre, men det mesta tyder på att han aldrig kommer att få chansen.

Håkan, nu vänder jag mig till dig:
Du är gammal journalist men var många år sen du valde att hänga av dig gammelmedias tagelskjorta till förmån för politiken. Det är förståeligt varför du lämnade tidningsvärlden – medielandskapet såg helt annorlunda ut då och det fanns ingen plats för dina unika kvalitéer där. Men mycket har hänt, en gräsrotsrörelse har blivit en livsstil. Neoidén har spridit sig som en lolcatz-video och blivit det ett av de viktigaste memen i vår tid. Om du inte har förstått det själv så är du ett twitterkonto och en wordpressblogg från att kunna kalla dig neojournalist. Och vi är många som tycker att det är dags för dig att komma hem.
Eftersom du gjort det till ditt personliga varumärke att inte hålla dig ajour återstår ett enda alternativ. Håkan, det är dags för dig att ha bakjour!

/@neo_lagercrantz

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: