DOKUMENT #BAKJOUR: Gammelmedia – ett darwinistiskt riskexperiment i vår tid

Gammelmedia har ordet.

Med entusiasmen och allt-är-möjligt-attityden hos en nyutexaminerad darwinist studerar vi i #bakjour-gruppen, ibland flera gånger dagligen, gammelmedia, ömsom i lupp, ömsom i brännglas. Gammelmedia, journalismens kvastfening, en utdömd och genetiskt undermålig art som för länge sedan borde varit föremål för evolutionens barmhärtighetsmord, men som på outgrundliga vägar, kanske med Gudsexistensens inblandning, överlevt till vår tid.

En bedårande anakronism, så länge den ligger i sin monter och vinkar lojt till museibesökarna, men en livsfarlig gäst från det förflutna, så fort vi neojournalister tappar koncentrationen för ett ögonblick och lämnar slussluckan på glänt.

Fler än vi har under de senaste hundra åren satt sin forskarheder i pant genom att detaljstudera gammelmedia. I sin klassiker Högkvarter hos huvudjägare (2008) beskriver Rolf Blomberg, Sveriges djärvaste upptäcksresande, hur han efter flera veckors klafsande genom stinknade mangroveträsk och övergivna tältläger fann den primitiva stam av kvällstidningsjournalister som överlevt alla försök till förnyelse bortom gammelmedialt effektsökeri och vältrande i sex, våld och kändisfjäsk.

Det senaste fyndet gjordes av ryska äventyrare som så sent som för en vecka sedan slutligen lyckades borra sig ner till den underjordiska Vostoksjön, belägen flera kilometer under Antarktis is. Där upptäckte de något som först tycktes vara klumpar av illaluktande alger, men som senare visade sig vara gammelmedias bevakning av Melodifestivalen, en organism som klarar sig instängd under Sanna Nielsens och Shirley Clamps tomtedräkter ett helt år utan vare sig näring eller syre, för att därefter söka sig till undermåliga genreexperiment och leva som en parasit på hudavlagringar från Andreas Lundstedt, Nanne Grönwall och Christer Björkman.

Ingen har ännu lyckats förklara hur gammelmedia gång på gång, årtionde efter årtionde undkommer survival of the fittest och lever vidare i ett parallellt universum till vårt. Om ingen kommer på någon bättre förklaring lutar vi åt att folk i alla tider älskat otidsenliga traditioner som Par Bricole, kalvsylta och samtliga uppsättningar på Dramaten 1990-2011. Även företeelser utan framtid kan tydligen möta framtiden. Vi lyfter på hatten för naturens under.

/ @kallekarlsten