Sluta gräva! Ni skämmer ut er!

Vi tittar inte på teve. Att ägna sig åt television, som producent eller konsument, är förstås en helt meningslös sysselsättning, eftersom det fungerar lika bra att åka till random demensboende för att få höra skrönor om liggsår, handmjölkning av kor, kuplettnostalgi, tomtar och troll, sammanblandade till en utmattande väv av lika delar upprepning och lungsjuka hostattacker.

Det händer dock att vi gör undantag från denna regel, men behöver då förstås inte gå längre än till youtube för att hitta uthärdliga portionsbitar av olika teveprogram, där redaktionerna har ägnat sig åt oansvarigt slöseri med produktionsmedel. Senast för några dagar sedan råkade vi sitta och plöja youtube och snubblade över några föredömligt korta avsnitt ur antilulzrevyn Uppdrag granskning.

Det blev en oväntat småtrevlig stund. Likt barn som betraktar de strävsamma myrornas evinnerliga sisyfosarbete genom brännglasets obarmhärtighet, iakttog vi reportrarnas stretande i motljus och den dolda kamerans undermåliga bildkvalietet, till tonerna av dramatisk muzak. Huj vad de jagade fram och tillbaka mellan makthavare som drog igen dörrar och persienner i näsan på dem! Huj vad de larmar och gör sig till! Allt sammanbakat till en extremt dyr luftpastej av rundringningar, statistik och ifrågasättande av statliga tjänstemäns post- och arkiveringsrutiner, till en produktionskostnad av i runda slängar 100 miljoner kronor per timma etertid.

Efterbörden av denna lilla youtube-sittning är dock inte lika lulzig. Denna sjukdom som i Smittskyddsinstitutets databaser benämns ”undersökande/granskande journalism” tycks nu sprida sig som en pandemi av svininfluensekaraktär genom gammelmedievärlden. Plötsligt ska alla apa efter Uppdrag granskning och bedriva egen hetsjakt på allt från växeltelefonister till byrådirektörer, och redaktionerna har en lika utbredd som icke eftersträvansvärd fäbless för att skjuta mygg med koboltkanon.

Precis som i öppningsscenerna i 28 dagar senare vandrar de undersökande journalisterna likt odöda gata upp och gata ner, instinktivt attackerande alla individer som har minsta anknytning till statlig, mellanstatlig eller kommunal byråkrati.

Research tycks vara högsta mode inom gammelmedia igen, efter en sorgfri tid av kopierade pressmeddelanden och en blomstrande tyckonomi. Vi i #bakjour-gruppen (utgår från att #bakjour-konkurrenten #ajour delar vår uppfattning) ser naturligtvis research som en lika onödig och oestetisk modefluga som 80-talets neongröna midjekavajern med överdimensionerade axelvaddar och uppkavlade ärmar.

Att låta redaktionerna löpa likt lämlar mot avgrunden är dessutom att betrakta som redaktionella Pyrrhussegrar satta i system. Det kan bara sluta på ett sätt, med utarbetade, hålögda medarbetare och en budget lika tom som Trustors kaffekassa. Dessutom blir det teve/radioprogram ännu långsammare än Roy Andersssons Giliap.

Man skulle till nöds kunna säga att även vi neojournalister ägnar sig åt något som påminner om research, när vi plöjer youtube, Reddit, 4chan och twitter i jakten på scoop. Men man ska inte förledas att tro att det behövs hela redaktioner fulla av experter på att ringa kommunens diarium för att avslöja stekheta nyheter. Det räcker med en enda tweet faktiskt. Watch this and learn, tryckpressonanister och älskare av dödgräv:

/ @medieprofil

Annonser
1 comment
  1. Vems intressen gagnar detta? Jag bara undrar. Osmakligt utspel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: