Världens hit, @cissiwallin – om vi haft affärsmodell!

Vi uppskattar verkligen gesten. Men poängterar att det måste, absolut måste stanna vid en gest. Den här idén hade funkat hur bra som helst på vilket gammelmedieprojekt som helst. Men som alla neoz med till visshet gränsande sannolikhet vet vid det här laget är varje affärsmodell som att måla ett ruttet hus, som att sätta läppstift på en gris.

Affärsmodell är journalismens suicidum. Man kan likna det vid att dränka Babylons hängande trädgårdar i Roundup och sedan asfaltera hela skiten, anlägga en parkeringsplats lika stor som Amazonas och sedan pynta in skokartonger i betong innehållande Lidl, Bygg-Max och Galne Gunnar som en berlinmur runt alltihopa. Otänkbart. Vill DN, Aftonbladet och Sveriges Television applicera den här utvecklingsfilosofin på sina realtidsgräv, tittskåp och ledarbloggar, så gärna för oss. Men vi gör det INTE. För att bevisa vår tes ger vi er här tre geniala koncept som fick ett slaganfall av affärsmodellen:

1) Madchesterscenen. Chefen för Factory Records, Tony Wilson, hade en vision värdig neojournalismen, att ALLT skulle vara gratis: Ölen, knarket, musiken, skivkontrakten, spelningarna. Han lyckades också vidmakthålla ett samhälle i samhället där affärsmodellen bara existerade som skrämselpropaganda för vanartiga barn och en outsinlig källa till elaka skämt mellan 1976 och 1992, då en trummis plötsligt VILLE HA GAGE. Då rasade förstås allt som ett korthus.

2) Reefat. I slutet av 1981 köpte neovisionären Reefat El-Sayed penicillintillverkaren Fermenta i Strängnäs från läkemedelsjätten Astra. Han trollade sedan fram ett aktiekapital av astronomiska mått, och allt var frid och fröjd, tills den försmådde modisten Björn Gillberg bestämde sig för att hämnas och skickade en armé av revisorer beväpade med räknestickor och affärsmodeller på Reefat, som fick se sig besegrad av denna småländska hybrid av Jante och Inga-Britt Alenius. (Jämför gärna med hur #ajour tillskrev pokerpastorn Mats Sundin en epokgörande donation på 100 miljoner kronor, som #gammelmedia genom Svenska Dragbladet sedan nedgjorde till futtiga 2 miljoner. Historien finns att läsa HÄR!)

3) Grekland. Bamseklubbens vagga har existerat helt utan affärsmodell sedan Antiken och varit stilbildande inom teatern (@ristofanes), filosofin (@ristoteles), demokratin och turistkitschet. Varje gång nationen befunnit sig i ekonomiskt trångmål har det dykt upp en deus ex machina som trollat fram nya statliga lönefonder och nytt fräscht aktiekapital direkt ur den vibrerande strandluften i Aiya Napa och Rethymnon. Det fatala misstaget, lika fatalt som att döda en spindel eller gå under en stege, begicks när Grekland valde euron framför klouten som sin nya valuta. I samma ögonblick la man affärsmodellens snara kring en hel nations hals och allt gick, självklart, åt helvete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: