FLASH! Strömhopp från twitter när @SvD tar farväl av framtiden!

Den senaste tiden har allt fler av Svenska Dagbladets neoz och tyckonomer valt att ställa sig i klunga på perrongen för att vinka av neotåget mot framtiden. Det tycker vi förstås är tråkigt. Det började med en av viralklådans centrala musor @SannaRayman, som tog @-et från pingfingret, signed the divorce with a kiss och deletade sitt konto. Helt nyligen försvann redaktionschefen på SvD, Martin @MJSvD Jönsson, spårlöst försvunnen efter en rejäl twitterfnurra kring tidningens nya samarbete med Jehovas Vittnens svar på Råd & Rön, Vakna! i antivaccinationsdebatten. Till dags dato har vi ingen aning om vart han tog vägen. Ingen annan heller, tydligen.

Och nu har turen kommit till Sveriges Mitt Romney

… som vi minns för storartade insatser i neojournalismens tjänst. Få förstod viralklådans metabolism på djupet som @RolandPMSweden. Likt tyckonomins Joseph Conrad rörde han sig oförfärat allt närmare mörkrets hjärta, som visade sig vara slutpunkten på hans svar på On the Origin of Species

… och nu tar även Roland Poirier Martinsson farväl till Journalism 3.0 med en detaljerad slutrapport i Borås Tidning.

Vi säger det direkt: Vi saknar dig redan, Roland PM. Tack för denna neojournalistiska värnplikt. Men vi vill samtidigt understryka att det inte finns någon point of no return i de sociala medierna, och du är alltid välkommen tillbaka. Ett av de centrala avsnitten i Viralklådans evangelium är berättelsen om den förlorade sonen:

”En man [neojournalismens ansiktslöse SMSias] ha­de två söner. Den yngs­te [@RolandPMSweden/@MJSvD/@SannaRayman] sa­de till fa­dern: ’Far, ge mig den del av förmögen­he­ten som skall bli min.’ Då skif­ta­de fa­dern sin egen­dom mel­lan dem.  Några da­gar se­na­re ha­de den yngs­te so­nen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främman­de land [IRLand], och där slösa­de han bort sin förmögen­het på ett liv i ut­svävning­ar. När han ha­de gjort av med allt blev det svår hung­ersnöd i lan­det, och han börja­de li­da nöd.

Och han gav sig av hem till sin far. Re­dan på långt håll fick fa­dern syn på ho­nom. Han fyll­des av med­li­dan­de och sprang emot ho­nom och om­fam­na­de och kyss­te ho­nom.  So­nen sa­de: ’Far, jag har syn­dat mot him­len och mot dig, jag är in­te läng­re värd att kal­las din son.’ Men fa­dern sa­de till si­na tjäna­re: ’Skyn­da er att ta fram min fi­nas­te dräkt [i retweed] och klä ho­nom i den, och sätt en ring [@] på hans hand och skor på hans fötter. Min son var död och le­ver igen, han var förlo­rad och är åter­fun­nen.’ Och fes­ten börja­de.

Men den älds­te so­nen [@jocke] var ute på fälten. När han på vägen hem närma­de sig hu­set hörde han mu­sik och dans.  Han kal­la­de på en av tjänar­na och fråga­de vad som stod på.  Tjäna­ren sva­ra­de: ’Din bror har kom­mit hem [till landet Internetz], och din far har låtit slak­ta gödkal­ven därför att han har fått till­ba­ka ho­nom välbehållen.’  Då blev han arg och vil­le in­te gå in. Fa­dern kom ut och försökte ta­la ho­nom till rätta,  men han sva­ra­de: ’Här har jag tjänat dig i al­la des­sa år och ald­rig över­trätt något av di­na bud, och mig har du ald­rig gett ens en kil­ling att fes­ta på med mi­na vänner. Men när han kom­mer hem, din son som har levt upp din egen­dom till­sam­mans med ho­ror, då slak­tar du gödkal­ven.’  Fa­dern sa­de till ho­nom: ’Mitt barn, du är all­tid hos mig, och allt mitt är ditt.  Men nu måste vi hålla fest och va­ra gla­da, för din bror var död och le­ver igen, han var förlo­rad och är åter­fun­nen.’”

Twitter är viralklådans Hotel California. You can check out, but you can never leave. Därför finns det något djupt hoppfullt i nedanstående tweet från en annan av landet Internetz ledande tyckonomer @danielswedin. Vi hyser en stark tro på en snar återkomst saknade SvD-neoz :

Det finns också fler tecken på att Svenska Dagbladets retweeters inte lämnar de sociala medierna obevakade. Vi har tidigare flera gånger accentuerat vikten av meta som neojournalismens viktigaste fyllnadsmaterial, och svaret på nämnde @danielswedin:s fråga nedan är vid närmare eftertanke ett rungande NEJ

… det blir inte mycket mer meta än Sanna Raymans ledarblogg idag om sitt eget och @RolandPMSweden:s farväl till twitter. Texten är så späckad med länkar till egna och andras texter om twitters faror och lockelser att den bildar en vattentät väv av meta, mera ogenomtränglig än en kevlarväst:

Sanna Raymans är den digitala reinkarnationen av Spegelhuset på Liseberg, en labyrint där man kan vandra i timmar, dagar, till och med veckor, och ändå hitta länkar som fönster mot samtiden, och lösa ändar av @riadnes konstfärdigt gillrade kommentarstrådar. Testa själv!

För att visa vår goda vilja och förhoppning om en snar återkomst till den digitala gemenskapen skickar vi tre #bakjour-T-shirts med posten till Svenska Daglbladets högkvarter. Slit dem med hälsan!

PS. Det råder dock inga tvivel om att SvD:s demonstrativa avhopp från neotåget är allvarligt menat, med tanke på att de även övergivit tidningens twitternick @svd:

Annonser
4 comments
  1. Sanna Rayman said:

    Tänkte kröna detta roliga inlägg med en kommentar. Eller ja, roligt och roligt, det där vet jag inte så mycket om eftersom jag i ärlighetens namn inte läst, bara skummat. Men jag skriver ändå att det var roligt pga respekt för meta och pga artig tjej.

    Anyhow. Ville bara korrigera yttepyttelite.
    Min text idag handlar inte om mig, den handlar om mediers relation till twitter apropå en undersökning + lite om Twitter som företag.
    Bloggposten handlar inte heller om mig, utan var mest en rad tips om andra skribenters texter om Twitter. Om det här med flera lästips känns knepigt och jag bara får rekommendera ett klick i den bloggposten så är det texten i The Atlantic jag förordar. Den är lite kul.

    Jag har inte skrivit nån text som är något storslaget avsked till Twitter. Det vore mig rätt främmande eftersom det känns föga nyhetsvärt. Dessutom vore det inte sant. Jag twittrar inte just nu, men jag håller liv i mitt konto i väntan på bättre nerver eller ett liv med mer fylla. Vad övriga herrar under SvD:s paraply har för bevekelsegrunder vet jag inte så mycket om.

    Finally. Vad är en neoz? Typiskt. Så fort man skippar twitter en månad hittar ni på nya ord.

    • bakjour said:

      Till att börja med: Att du inte skrotat ditt twitterkonto är ett gott tecken. Du är välkommen tillbaka till den virala gemenskapen när som helst. Angående korrigeringarna: Vi skummade din text, du skumade vår, fair enough. That’s the spirit of neojournalism, som vi kallar vår tids religion. Neoz är bara en kortform för ”neojournalister”. Lättjan och snabbheten är våra musor, vi säger nej till källkritik och faktakoll och väver istället, med ljudets hastighet, kommentarstrådarna till en gobeläng av berättelser om berättelser, långt större än och bortom #gammelmedia:s begreppsvärld. Att du överväger att anamma det neojournalistiska tankegodset är bra, och det glädjer oss också att Svenska Dagbladets vetenskapsredaktion redan fullt ut kopierat den bakjournalistiska verktygslådan (se #bakjour:s rapportering om den så kallade Vakna!-skandalen nyligen). Vi hoppas nu du tar ditt förnuft tillfånga och återupplivar ditt konto. Till dess, lev väl! / @kallekarlsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: