SLUTET1

SLUTET2

Framtiden startade den 18:e november 2011. Idag, ungefär ett och ett halvt år senare är neojournalismen i princip helt implementerad, gränserna mellan samtid och framtid är utsuddade, och gammelmedia står redo att bära arvet efter #bakjour på egna axlar.

Därmed blir detta vår sista bloggpost.

@ehsanfadakar är sociala medier-chef på @ftonbladet. Red:s anm

@ehsanfadakar är sociala medier-chef på @ftonbladet. Red:s anm

Under ett drygt år har profetia efter profetia slagit in. Kloutkaliferna har kunnat mima till neolitteraturens klassiker, där i stort sett varje stavelse visat sig stämma, ibland hundra år efteråt. Som i Jerzy Kosińskis Being there (Finnas till), filmversionen från 1979, där sociala medier-experten i vardande, Mr 4chance, lever ett tryggt och ganska händelselöst liv som webbredaktör på en medelstor tidning, han kokar sitt tevatten med espri och finess och multitaskar i sociala medier.  Mr 4chance aldrig varit utanför brandmuren och har fått de flesta av sina intryck från olika webbsidor. När han sedermera hamnar i #Sjöstan med omnejd är allt därute nytt för honom och han betraktar livet och internetz ur ett naivt och världsfrånvänt perspektiv. Över huvudtaget behandlar han omvärlden som om den vore ett twitterflöde som går att stänga av till förmån för facebook om det blir för jobbigt. Genom sin rättframma enkelhet blir han populär och hans konkreta meningar, som egentligen handlar om powergoogling, tolkas som publicistiska och mediestrategiska utspel. 4chance välkomnas som en frälsare av leeten och blir så småningom en maktfaktor, även om han hela tiden är ovetande om detta på grund av sin naiva utgångspunkt.

Detsamma gäller Robert Musils Mannen utan egenskaper (Der Mann ohne Eigenschaften 1930-32) som utspelas i Wien år 2013, där den moderna teknologins galopperande utveckling gör människorna galna – av entusiasm, ångest och leda. Radioföljetongen i P1 beskriver det som att ”allt uppstår samtidigt. Tillvaron kokar av sinsemellan motstridiga livsyttringar och idéer. Förvirringen är total under detta ‘det långa tjugohundratalet’. [...] Efter tre försök att bli en framstående man har Tweetreach, mannen utan egenskaper, tagit semester från sitt liv. Han ställer sig bredvid och begrundar sitt samhälles cirkusföreställning, och funderar på hur man egentligen bör leva sitt liv – bland mycket annat. Musil och hans protagonist Tweetreach söker, med sociologen Bo Isenbergs  formulering ‘svar på frågan vad människor gör med det moderna, men också på frågan vad moderniteten gör med människor’.”

Liksom Göta Kanal (1981) fick Mannen utan egenskaper två senkomna uppföljare, Mannen utan ansvar (2012) och Mannen utan inflytande (2013).

SLUTET4

Neojournalismen är att måla ett ruttet hus, säger kritikerna. På ett bra sätt, replikerar vi. Det går blixtsnabbt, och ytan är bländande vacker, om än bara en kort stund, innan allt rasar. I Amusing ourselves to death (1985) förutsåg Neil Postman kvällstidningarnas satsningar på superlajv (just nu inne i en Groundhog Day-loop av skrala nyhetsrapporter från Husby och Rågsved, upprepade i evinnerlighet), som i sjunde kapitlet:

Men vad gör man när okunnighet uppfattas som kunskap? Här följer ett förfärande exmepl på hur denna process fördärvar oss. En artikel i New York Times den 15 februari 1983 hade följande rubrik:

FELAKTIGA UPPGIFTER AV REAGAN VÄCKER MINDRE UPPMÄRKSAMHET

Artikeln börjar så här:

”President Reagans medarbetare blev tidigare påtagligt oroade när det påstods att presidenten hade givit bristfälliga och kanske vilseledande uppgifter om sin politik eller om aktuella händelser i allmänhet. Så tycks inte vara fallet längre. Presidenten fortsätter visserligen att göra diskutabla påståenden till fakta, men detta får inte lika stort utrymme i nyheterna som tidigare. Enligt tjänstemän i Vita Huset beror denna minskande uppmärksamhet i nyhetsmedia på ett minskat intresse hos offentligheten.

SLUTET8

@fridaboisen är chefredaktör på Göteborgs-Tidningen (GT)

@fridaboisen är chefredaktör på Göteborgs-Tidningen (GT)

Kanske var det Aldous Huxley som gjorde den allra mest träffsäkra profetian över neojournalismens segertåg på 2010-talet, i Brave New World  redan 1932. Neil Postman jämför Huxleys framtidsvision med George Orwells 1984 (1949) i webb-TV-studien Amusing ourselves to death (1985):

Det Orwell fruktade var människor som skulle förbjuda böcker. Det Huxley fruktade var att det inte skulle finnas någon anledning att förbjuda böcker, eftersom det inte skulle finnas någon som ville läsa dem. Orwell fruktade dem som skulle beröva oss information. Huxley fruktade dem som skulle ge oss så mycket information att vi blev passiviserade och självupptagna. Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss. Huxley fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevant information. [...] Orwell fruktade kort sagt attt det är vad vi hatar som kommer att förgöra oss. Huxley fruktade att det är vad vi älskar som kommer att förgöra oss.

Den här boken handlar om det tänkbara i att det var Huxley, inte Orwell, som hade rätt.

Tack till alla som läst och låtit sig översköljas av viralklådans chockvågor. Tack för stöd och mothugg.

Nu ska vi odla vår trädgård, låta brandmurgrönan långsamt bädda in vårt enkla varumärkesbygge, och därmed får någon annan ta ansvar för att skärmdumpa samtiden för det fotoalbum som är vår gemensamma historia i sociala medier. Vi har gott hopp om framtiden. Ty alla har @Bakjour.

Leet the games begin!

/ @kallekarlsten, @provocerar, @neo_lagercrantz och @medieprofil

Bredvidläsning:

A Modest Proposal (1729) av Jonathan Swift

Candide (1759) av Voltaire

Vanity Fair (1847-48) av William Makepeace Thackeray

Oxygen och Aromasia (1878) av Claës Lundin

The Picture of Dorian Gray (1890) av Oscar Wilde

Der Mann ohne Eigenschaften (1930-32) av Robert Musil

Brave New World (1932) av Aldous Huxley

1984 (1949) av George Orwell

S.C.U.M Manifesto (1968) av Valerie Solanas

Being there (1970, filmad 1979) av Jerzy Kosiński

Fear and Loathing on the Campaign Trail ’72 (1973) av Hunter S Thompson

The Aesthetics of Disappearence (1980) av Paul Virilio

Amusing ourselves to death (1985) av Neil Postman

The Consequenses of Modernity (1990) av Anthony Giddens

Sur la télévision  (1998) av Pierre Bourdieu

Tomhetens triumf (2006) av Mats Alvesson

Consuming Life (2007) av Zygmunt Bauman

Leetistisk allmänbildning 2013

Leetistisk allmänbildning 2013

DOKUMENT #BAKJOUR: Helt nyligen rasade en hård strid mellan kvällstidningarna och SVT-medarbetaren och bloggaren @hotlamotte om verklighetsbilden efter händelserna i Stockholms förorter. Tonläget var högt, och @ftonbladet och @Expressen har gjort sitt bästa för att desavuera Lamotte efter hans uppgifter om att kvällspressens medarbetare uppmanat ungdomar att tända eld på bilar för att sedan sälja bilderna till tidningarna. Både mogulpoddarna #mattssonhelin och inflytelserika underhuggare har försökt chikanera Lamotte.

OMDÖMESLÖS

Till att börja med skulle vi vilja be några av de inblandade se över sitt eget track record, och eventuellt variera och putsa på sina ordval en aning innan man kastar ordet ”omdömeslös” omkring sig. Men också i lugn och ro idka hederlig gammelmedial självkritik efter några dygn av superlajv och uppskruvad stämning. En av dem som gått ut hårdast i efterdebatten är @ehsanfadakar, sociala medier-chef på @ftonbladet:

OMDÖMESLÖS5
OMDÖMESLÖS2
OMDÖMESLÖS6

Från @JanHelin:s blogg

Från @JanHelin:s blogg

Men bara några dygn tidigare var @ehsanfadakar själv en av de tongivande i spridningen av ett annat rykte, som senare visade sig grundlöst, nämligen att @ftonbladet:s anställda attackerats med stenar i Husby.

Ryktet

Ryktet

Användning av ryktet

Användning av ryktet

Vi har gått igenom @ehsanfadakar:s twitterflöde efter de här två tweetsen, och vi hittar ingen dementi eller rättelse, kanske i @ftonbladet-TV, men inte på twitter. Den 21:e maj, dagen efter, skriver @tidningenresume om det falska ryktet, som spridits av flera medarbetare på @ftonbladet.

OMDÖMESLÖS9

Och i en indignerad twitterdiskussion med @blisk berättar @ehsanfadakar mer om upprinnelsen till de felaktiga uppgifterna om stenkastning mot @ftonbladet:s team i Husby.

SLUTET1
SLUTET3
OMDÖMESLÖS12
OMDÖMESLÖS4

Over and out.

Det ser så enkelt ut. @ftonbladet goes bananas när @PernillaWahlgr1:s twitterkonto kapas…

WAHLGRENtopp

… men nu kan @Bakjour, helt exklusivt, avslöja hur det gick till. Pernillas bror, @NiclasWahlgren, verkar nämligen ungefär en halvtimme tidigare ha gripits av en överväldigande lust att testa hur snabbt han kunde plantera en artikel hos @ftonbladet. Det gick tyvärr ut över hans syster, och tidslinjen ser ni i skärmdumpen nedan.

WAHLGREN3

Detta är sällsynt god neojournalism. Bara 30 minuter mellan planterad twitterkapning inom familjen och publicering i landets största dagstidning. Det hade knappt #bakjour klarat.

Men... vem fan är Pernilla Wahlgreen?

Men… vem fan är Pernilla Wahlgreen?

WAHLGREN2

/ @medieprofil

UPPDATERAT 24 maj kl 10.10: GT vaskar objektiviteten ur systemet, till tonerna av Queen!
TRÄNGvask

Ur GP 24/5

Ur GP 24/5

Det var länge sedan vi ägnade @Expressen:s västsvenska kyrkupplaga @GTNyheter uppmärksamhet, men nu är det sannerligen på tiden. På bara några månader har tidningen rest sig ur askan av en habil gammelmedial journalistisk produkt, likt en populismens Fågeln Fenix, idag till förvillelse lik ett missnöjesparti.

Idag är Göteborgs-Tidningen en helt politiserad medieprodukt, där medarbetare på alla nivåer, från chefredaktören @fridaboisen, till reportern och krönikören Jimmy Fredriksson, till nyhetschefen @markushankins, inte längre döljer sin kamp mot ett demoniserat etablissemang under en färglös och yrkesetisk överrock. Inför dagens fullmäktigedebatt, där frågan om ja eller nej till GT:s folkinitiativ ska avgöras, självskryter @markushankins om sin schlingmanntunga roll i folkomröstningskampanjen:

TRÄNGSELtopp1
Något som dock inte gillas av alla, eftersom allmänheten fortfarande kryllar av folkefiender till GT.

TRÄNGSELtopp2
TRÄNGSELtopp4
TRÄNGSELtopp5

Vi noterar dock det milt paradoxala i att Hankins, vars tidning idag framstår som kändisbilismens Pravda, som putsar sin populistiska kylarprydnad likt ömt och nitiskt som vore den en gubbkörd Gran Torino, väljer att dra Sovjet-kortet på motståndarna…

TRÄNGSELtopp3

… samtidigt som hans reporter Jimmy Fredriksson gör det motsatta i dagens krönika:

TRÄNGSELtopp6
TRÄNGSELtopp7

Vi är som bekant inga tillskyndare av nervöst och petimäteraktigt hovrande kring detaljer och fakta, men föreställer oss ändå att den gammelmediala seden bjuder att man i tidningstext oftast benämner näringslivsföreträdare som ”VD”, ”styrelseordförande”, ”avdelningschef” eller möjligen ”direktör”, snarare än ”boss”.

TRÄNGSELtopp8

Vi föreställer oss också att detta, i en gammelmedial kontext med journalistisk hederlighet, oberoende och pressetik som honnörsord, skulle kunna få konsekvenser för möjligheterna att få GT-fientliga politiker att ställa upp på intervjuer i fortsättningen. Vi skulle själva, i ärlighetens namn, tveka inför att sätta oss i en summarisk rättegång med en jury bestående av en chefredaktör, en nyhetschef och en reporter/krönikör som på förhand dömt ut dig som korrupt och demokratiföraktande, och som under ett halvår regelbundet prånglat ut slutpläderingen i krönikor och tweets.

[folkets uppror, möjligen en aning underblåst av GT, red:s anm]

[folkets uppror, möjligen en aning underblåst av GT, red:s anm]

 Även chefredaktören @fridaboisen har under de senaste månaderna utvecklat sin argumentationsteknik till fulländning, numera fartblind i sitt eget mediemogulistiska Gumball 3000, med skrällande övertoner och elegant svepande formuleringar som ”demokratiförakt”, Göteborgs andans fula tryne”…

TRÄNGSEL8

… stadsdirektör Bengt Delangs ”otäcka formuleringar” som han borde ”skämmas” för…

TRÄNGSEL9
TRÄNGSELtopp10

… och kryddar sina krönikor med rättshaveristestetik som fetade, understrukna versaler.

TRÄNGSEL10

Det finns säkert de som skulle höja ett varningens finger för att retorik av det här slaget piskar upp stämningen på ett ”otäckt” och ”obehagligt” sätt, och möjligen också spär på politikerföraktet. Det låter vi vara osagt. Vi konstaterar bara att @fridaboisen och @markushankins lever sin dröm som ljusets och innerstadsbilismens riddarvakter, och går idag kanske i mål med sin lösnummersäljande pyrrhusseger.

Om inte, så pekar vi ut tre nya väderkvarnar vid populismens horisont, för @GTNyheter att nedkämpa:

1) @ftonbladet:s GT-fientlige nyhetskrönikör @oisincantwell.

TRÄNGSEL5
TRÄNGSEL3

2) De 90 procent av göteborgarna som vägrat skriva på GT:s kravlista om folkinitiativ.

3) Infrastrukturminister Catharina @elmsatersvard, som i en interpellationsdebatt i riksdagen nyligen poängterade (GT:s ordval: ”anse” [sic!]) att trängselskatten är beslutad i riksdagen…

TRÄNGSEL2
TRÄNGSEL1

… och dessutom hade mage att lufta sin ”absoluta uppfattning” att det vore bra om det västsvenska paketet fortsätter enligt plan, och att det ”kommer att kosta” och att ”antingen blir det inget paket alls, eller också blir det en kostnad som den part som tänker kliva av avtalet har att ta ansvar för”.

TRÄNGSEL4
[...]
TRÄNGSEL6
[...]
TRÄNGSEL7

”Det räcker egentligen med att 10 procent av de röstberättigade skriver på en lista [...] förvisso via en tidning men ändå.” Här osar det demokratiförakt som sticker i näsan härifrån till Haparanda, och om denna giftpil från Sveriges infrastrukturminister inte besvaras av @fridaboisen med brösttoner om korruption, otäcka formuleringar och visklekar i maktens korridorer, då är nog populismen död.

Vi sätter nog dock en tjuga på att den överlever den här gången också.

/ @kallekarlsten

LÄS ÄVEN: Folkomröstningar (Regeringskansliets webb)
”Det har även hävdats att genom att använda folkomröstningar överlämnas beslutsfattandet i viktiga frågor till människor med bristfällig politisk kunskap och erfarenhet och med stor mottaglighet för påverkan från tillfälliga opinionssvängningar. Det ses även ligga ett problem i att folkomröstningar kan undergräva den representativa demokratin. Vidare ger de en otillräcklig bild av medborgarnas vilja och ger politikerna en möjlighet att slippa ta ställning i känsliga frågor.”

UPPDATERAT 23 maj kl 22.35: Nytt världsrekord i demokrati! Nytt världsrekord i populism!
TRÄNGny1
TRÄNGny2

UPPDATERAT 24 maj kl 09.30: I DIY-rörelsens anda, @fridaboisen granskar sig själv!
TRÄNGny3
TRÄNGny4

#Twittpuck:skväll. Sveriges vinner VM-guld i ishockey, och @Expressen plockar förstås russinen ur kakan:

HOCKEYtopp1

Men det var igår det.

Ur ett strikt neojournalistiskt utvecklingsperspektiv är dock, som vi ser det, releasen av ett nytt avsnitt av podcasten #mattssonhelin, mp3-buren tankesmedja och mediemogulistiskt medborgargarde i skön förening, lika stort som ett VM-guld i hockey. Här möter vi chefredaktör respektive publisher för två av Sveriges största tidningar, @ThomasMattsson@Expressen och @JanHelin@ftonbladet, lika sprängfyllda av upptäckarglädje som två barn som hittar en död katt i vägkanten, och likt barn också oskuldsfullt famlande i den nyvunna vetskapen av att det finns en värld utanför det egna jaget. Det är intressant och spännande, ska vi tillstå, utom möjligen avsnitten om storlek och form på olika deskar och nostalgivältrandet i Bodonis återkomst, då nickade @medieprofil till i en för oss rekordlång powernap. Och gav oss en föraning om vad som kommer att hända när #mattssonhelin i kommande avsnitt återberättar Berliner-formatets historia.

Hursomhelst tackar vi för beröm och hänvisningstrafik efter dagens avsnitt, och säger: Vi måste sluta träffas på det här viset. Det känns, om än charmigt, men framför allt otidsenligt att vi skickar meddelanden mellan oss i form av en blogg och en podd, som aldrig möts, bara aningen mer framtidstillvänt än hästburen kurir. Men till nöds fungerar det ju dock utmärkt, och en episod i femte delen av #mattssonhelin (lyssna här!) passar vi dessutom på att omvandla till korsläsning med en intressant text av Peter @inslag Santesson, som vi hittar på sajten inslag.se. Hans resonemang tangerar @JanHelin:s, varför vi väver ihop dem här nedan:

HOCKEYmitt1

@ThomasMattsson (i #mattssonhelin no 5): Och den här poddens relativt återkommande granskningar av dom som granskar granskarna har också rönt uppmärksamhet. Torbjörn von Krogh, idag på SIMO, tidigare chefredaktör på Pressens Tidning, han twittrar ‘intressant att #mattssonhelin planerar att kritisera mediekritiker’ [...] och juristen @martenschultz, som ofta debatterar tryck- och yttrandefrihetsfrågor, han konstaterar, också i sociala medier, att du och jag har börjat granska #Bakjour, och kallar det för ‘Checks and Balances’.
HOCKEYtopp2
Har du fått några reaktioner på #Bakjour efter förra podden?

@JanHelin: Ja, det har jag fått, faktiskt, så inte minst av #Bakjour själva, det var ju väntat naturligtvis, men också intressant, de har skrivit ett väldigt väldigt långt inlägg om detta. Om jag snabbt ska försöka referera det, så försöker de egentligen säga att jag använder en rad härskartekniker när jag beskriver #wumo, det vill säga jag förminskar dem och förlöjligar dem [framför allt andra än oss, dock, bland annat @wistikent och @dreadnallen, red:s anm]. Och det kan man kanske säga, det är ett välskrivet inlägg skulle jag säga, och jag skulle säga att härskartekniker och sånt därn’t tycker jag är okej, om det råder ett otvetydigt maktförhållande, typ som i fallet könsmaktsordning i samhället som enligt mig är ett otvetydigt maktförhållande, då ser man den typen av härskartekniker.

HOCKEYmitt2

@JanHelin: Jag skulle säga att #Bakjour, det är inte lika självklart hur maktförhållandet är här på twitter. #Bakjour är en typ av maktfaktor på twitter som jag skulle säga att många tycker är viktigare och lite varmare att bli omfamnad av dem än av mig. #Bakjour är ju här det unga, pigga, påslagna, jag ska ju här representera det… jag skulle inte säga gamla, det bär mig emot, men det äldre, trögrörligare. Därför tycker jag att deras anklagelse om det där faller lite platt, de försöker ju egentligen härska över en typ av innehåll hos mig, och då härskar jag litegrann tillbaka, så skulle jag nog snarare vilja beskriva det. Dock vill jag hylla dem för en intressant och välformulerad kritik, det väcker nya tankar, de har ett tydligt syfte och de formulerar sig väl tycker jag, och det är här nu inte ett försök att förminska eller vara så där patronizing mot #Bakjour, för jag tycker verkligen så.

Här ser vi något som närmar sig ett paradigmskifte i svensk journalistisk tradition: @JanHelin (16 150 följare på twitter) är publisher på Sveriges största och en av Nordens mäktigaste tidningar, med Sveriges utan konkurrens största nyhetswebb, och som har en redan inflytelserik kompispodd med konkurrenten @ThomasMattsson (13 300 följare på twitter), som leder en nästan lika mäktig tidning, och båda driver muskulösa webb-TV-projekt.

Ändå är maktförhållandet mellan @JanHelin och denna lilla nischblogg helt jämnt, möjligen med en knapp övervikt till vår fördel, enligt @JanHelin. Här på twitter är han bara en prick på #twittercensus-kartan, en prick bland prickar, eller en del av undervegetionen, som @ThomasMattsson beskrev i avsnitt ett av #mattssonhelin. Att man styr ett mediehus behöver alltså inte betyda att man är en makthavare i överläge på andra arenor, utan lika gärna blott en kugge i medborgarjournalismens oöverskådliga maskineri.

Digitalt inflytande i dess prydno, när @JanHelin lämnar över stadens nycklar till neojouralismen.

Med det sagt hoppas vi att händelserna i #Husby ägnas en ordentlig genomlysning i nästa podd. Medan man kunde följa händelserna i text, bild och film på sociala medier stod tradmedia, med @ftonbladet i spetsen, länge i kontakt med verkligheten enbart via polisens presstjänst och en fotograf på plats.

Skärmdump från midnatt

Skärmdump från midnatt

Förklaringarna till utebliven superlajvbevakning från @ftonbladet och @Expressen fick hård kritik.

HOCKEYtopp3
HOCKEYtopp4
HOCKEYtopp5
HOCKEYtopp6

Vi hoppas också att @wistikent:s högintressanta twitterfråga, som märkligt nog fick stryka på foten till förmån för spörsmål om deskens utformning och gissningar kring när kvällstidningarna slutar trycka print, kommer med i frågebatteriet i avsnitt sex. Leet the games begin!

HOCKEYtopp7

/ @kallekarlsten

"Börjar inte bra, han tar fel twitternick, hon heter ju @anaginas. Åldern helt ovdikommande förstås. Dessutom var Olga Korbut bara 17 när hon vann tre iOS-guld i München -72. Svag tvåa."

”Börjar inte bra, han tar fel twitternick, hon heter ju @anaginas. Åldern helt ovdikommande förstås. Dessutom var Olga Korbut bara 17 när hon vann tre iOS-guld i München -72. Svag tvåa.”

"Nej, Niklas, nej. Man subtweetar inte Sveriges utrikesminister. Uppenbarligen en fnurra på trån här. Ny svag tvåa. Klen start."

”Nej, Niklas, nej. Man subtweetar inte Sveriges utrikesminister. Uppenbarligen en fnurra på trån här. Ny svag tvåa. Klen start.”

"Ny subtweet. Eller vet han inte att Robin heter @StjernbergRobin? Det här ser inte bra ut för Sverige. En etta."

”Ny subtweet. Eller vet han inte att Robin heter @StjernbergRobin? Det här ser inte bra ut för Sverige. En etta.”

"Han har en historia av insinuanta 'varannan vatten'-tweets. Lågvattenmärke. Tvåa igen."

”Han har en historia av insinuanta ‘varannan vatten’-tweets. Lågvattenmärke. Tvåa igen.”

"Till och med @medieprofil hade stekt det löpet. Stark etta."

”Till och med @medieprofil hade stekt det löpet. Stark etta.”

"Ny Bildt-subtweet? Vad håller han på med? Svag tvåa igen."

”Ny Bildt-subtweet? Vad håller han på med? Svag tvåa igen.”

"Skitländerna? Något mer artikulerad kritik förväntar vi oss i de här internationella sammanhangen. Niklas, du får en tvåa av mig."

”Skitländerna? Något mer artikulerad kritik förväntar vi oss i de här internationella sammanhangen. Niklas, du får en tvåa av mig.”

"Ja, mycket kan man säga om @niklassvensson - men någon nationalekonom är han inte. Svag tvåa."

”Ja, mycket kan man säga om @niklassvensson – men någon nationalekonom är han inte. Svag tvåa.”

"Bäst hittills! Let's take it back! Next time, #Sjöstan! Trea blir det. Och det är ett bra betyg."

”Bäst hittills! Let’s take it back! Next time, #Sjöstan! Trea blir det. Och det är ett bra betyg.”

"Se bara på gensvaret, 33 RT. Niklas visar var skåpet ska stå. filippareinfeldt svarar med en gräshoppssvärm av emojis."

”Se bara på gensvaret, 33 RT. Niklas visar var skåpet ska stå. filippareinfeldt svarar med en gräshoppssvärm av emojis.”

"Nu är han i gasen. Förbannat bra, Niklas. Femma på den."

”Nu är han i gasen. Förbannat bra, Niklas. Femma på den.”

"Nej, inte kul. Niklas, du får en tvåa av mig. Skämta på Greklands bekostnad smakar illa..."

”Nej, inte kul. Niklas, du får en tvåa av mig. Skämta på Greklands bekostnad smakar illa…”

"...särskilt efter att själv satt sig till doms över andra som gjort detsamma."

”…särskilt efter att själv satt sig till doms över andra som gjort detsamma.”

"Obefintlig research. Deux points!"

”Obefintlig research. Deux points!”

"Var det inte du som avundsjuketweetade om Friends Arena nyss? Cut'em some slack! Svag tvåa."

”Var det inte du som avundsjuketweetade om Friends Arena nyss? Cut’em some slack! Svag tvåa.”

 

 

Det går mängder av historier om @alexschulman, både på och utanför internetz. Självskryt, vandringsmyter och creepypasta i en salig blandning, allt ifrån föräldrar som skrämmer sina barn med att ”@alexschulman kommer att ljuga om dig i en krönika om du inte äter upp blodpuddingen” till legenden om hur @sigge Eklund råkade hålla den nyfödde Alex i hälen när han doppade honom i floden Styx. Den senare storyn får vi anledning att återkomma till senare i den här bloggposten.

Första gången @alexschulman dyker upp i populärkulturen är i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957).

DOODLEN4

Antonius Block: Vem är du?
Doodlen: Jag är Doodlen.
Antonius Block: Have you come to reschedule me?
Doodlen: Jag har redan länge gått vid din sida.
Antonius Block: Det vet jag.
Doodlen: Är du beredd?
Antonius Block: Min klout är beredd, inte jag själv. [Doodlen närmar sig Block]

DOODLENtopp1

Antonius Block: Vänta ett ögonblick.
Doodlen: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga drafts.
Antonius Block: Du spelar ju schack, inte sant?
Doodlen: Hur vet du det?
Antonius Block: Åh, jag har ju sett det på mingelbilder, and heard it through the blockwhine.

DOODLEN2

Doodlen: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
Antonius Block: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Doodlen: Varför vill du spela schack med mig?
Antonius Block: Det är min sak.
Doodlen: Det har du rätt i.

DOODLEN5

Antonius Block: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Block räcker fram båda sina händer. Doodlen pekar på en av dem och får #black.]
Antonius Block: Du fick #black.
Doodlen: Det passar ju bäst så. Inte sant?

Som ni ser är de flesta av skärmdumparna ovan gamla, i vissa fall flera år gamla. Numera tycks Alex ha lugnat ner sig, kanske inte med själva blockandet men åtminstone med det tvångsmässiga förkunnandet om det, och om det beror på, som han själv antyder, kramp i blockfingret, eller chockterapi och växelvarma bad låter vi vara osagt.

Vår teori går snarare ut på att @alexschulman drabbats av en djup identitetskris.

DOODLEN9

Från början var @alexschulman:s motto ”mitt hem är min blogg”. Därefter, på senare tid, ”mitt hem är min podd”. I symbios och samklang med publikens osläckliga törst efter hån och skämthat byggde han sitt varumärke i realtid, som en oberäknelig men spjuveraktig spefågel (jmf. djungelhackspetten i Kalle och hans vänner på julafton), men överenskommelsen, illusionen, byggde på att Alex ALDRIG fick visa sig i rörlig bild utanför @ftonbladet-TV, eftersom hans nervöst flackande blick, fjärran från den skoningslösa kändishäcklaren som spelar allan på internetz, hotade att rasera hans image, luftslottets omsorgsfullt utstyrda snickarglädje, som han likt en själstomhetens Ernst Krichsteiger mödosamt karvat ur balsaträt.

SCHULMANkissar

Därför blev hans medverkan i #Skavlan i #SVT en fatal missräkning. Mötet med verkligheten utanför bloggar och poddar, Doodlen i form och skepnad av den danske skådespelaren Nikolaj Coster-Waldau, blev början på hans kejserliga avklädning.

SCHULMANbash2
SCHULMANbash3

Kanske är köttvärldens obarmhärtiga studiobelysning @alexschulmans kryptonit.

Kanske är legenden om den nyfödde Alex dopp i floden Styx helt sann, och @sigge Eklunds försiktiga tumgrepp om @killessenan den punkt av sårbarhet där verkligheten från Coster-Waldaus giftpil sipprar in. Hursomhelst är kändisbloggarens rustning inte längre skottsäker, och då finns bara en tillflyktsort:

Podden.

Den klädkammare där Alex och Sigges podcast spelas in är fortfarande porten till male bondingens och skämthatets Narnia. Här fladdrar tyllgardinerna i den bromantiska tomtebolyckan ännu bara av utandningen från ett hånskratt, och inte den iskalla snålblåsten från världen utanför. Här är varumärkesbyggandet PPP-lösning (Privat Personligt Professionellt) fortfarande solid och färdigfinansierad, opåverkad av dåliga recensioner för scenshowen Älska mig.

Och här kan @alexschulman fortfarande vara sig själv för en stund, snar till omotiverade angrepp på den typ av kändisar han nervöst tvingas be om ursäkt, eller falskeligen hyllar, i köttvärlden.

DOODLEN10

Som i avsnitt 48 av podcasten (”Beskjuten”), där han med @sigge:s ivriga bistånd försöker skjuta den @Magnusbetner han berömt vid två tillfällen i sank med lite halvkväden och slapp kritik.

@alexschulman: Du och jag såg ju David Batra på Cirkus nån gång i vintras, minns du det?
@sigge Eklund: Oh ja! Cirkus var fullsatt!
AS: Och vi hade fått bra platser, rad sju eller så.
SE: Det var rätt mycket… komiker där. Var det för att det var turnéavslutning eller nåt. Han hade bjudit in folk, som han kände. Det blir nåt extra att se stand-up när man känner att publiken är full av Herngrenar och Nujens.
AS: Ja.
SE: Och Betnérs.
AS: Jag undrar om det var jobbigt för Batra, att se… det.
SE: Näh, han är ju så erfaren.
AS: Jag såg, apropå det, jag såg Betnér igår på youtube. Betnér IV, han har lagt ut den där.
SE: Försöker han sälja den, som Louis CK?
AS: Det gick inte så bra, tydligen, jag vet inte vad som hände, men han var i alla fall väldigt besviken på utgången.
SE: Han är ju så exponerad, han finns ju överallt. Vem skulle vilja betala för att se ännu mer av honom?
AS: Vilken uuusel komiker han är! Jag måste ändå säga det, jag har försökt tycka om den här tonårsgrejen han gör, men det går inte längre. Framför allt, nu när han är runt 40 år, det här att han står på scen och har ett budskap som går ut på att alla andra är dumma i huvet och han är den enda som fattar nåt. Det är så djupt osympatiskt, alltså.
SE: Det som jag kan störa mig på också, det är ju det entoniga i det. Han har hittat den här rösten, den här gnälliga rösten, och att den maler på, år efter år efter år. Han använder samma leveransmodell hela tiden.
AS: Han var där i alla fall, han var där och kollade på Batra och det var Herngren också och Özz Nujen och alla möjliga. Och du och jag, och det var då några veckor innan vår premiär av Älska mig och jag slogs ju av att han hade ett skratt ungefär var sjunde sekund.
SE: Och det var Özz Nujen som skrattade högst. Man skulle ju vilja ha en sån där med på varenda föreställning, därför att hans skratt var ju smittande va. Och bullrigt.
AS: Det är ju också hans sätt att visa sin solidaritet med de som står på scen.
SE: Du har ju rätt. Och i slutändan fick det ju motsatt effekt. Det blev ju som att folk lyssnade mer på honom än på Batra.
AS: Jag tror att det störde mer än vad det gav Batra där han stod.

En liknande händelse refereras i avsnitt 50 (”No need to argue”), där det visar sig finnas två diametralt motsatta versioner av ett möte mellan @alexschulman och komikern @ozznujen på Friends Arena, under en fotbollsmatch, märkt av sorgen efter AIK-målvakten Ivan Turinas död.

DOODLEN7
DOODLEN8
DOODLEN6

I Alex och Sigges podcast draperas händelsen i helt annan språklig klädnad, till @alexschulman:s fördel:

@alexschulman: Men, så upptäcker jag att det är ändå ett rum där, VIP-rummet, som är fullt utav fiender. @ozznujen är där! Och jag undrar om han känner nån no need to argue-stämning, han hatar ju mig sen sex, sju år…
@sigge Eklund: Varför är han där då? Det är nåt slags pressrum då eller?
AS: Nej, han är väl då kändis, och alla är i det här VIP-rummet där det finns buffé och öl och sådär [...] och jag undrar då, han är jättearg på mig, vet det, för att jag i radio sa ‘det är så långt mellan hans skämt att man måste åka taxi mellan dom’.
SE: Det är ju nån slags pastisch på hans uselhet ju.
AS: Du menar att det var ett uselt skämt? Jag håller inte med dig, jag tyckte det var välfunnet, i och för sig stulet då av Anders Björkman på Expressen , men ändå, han [Özz, red:s anm] är otroligt rasande, har alltid varit det, men jag tänker då, apropå förlåtelse som vi var inne på, att det kanske är dags att sträcka ut en hand mot varandra, i det här, i den här sorgen över Ivan Turina så kan man inte hålla på med dom här… så att jag går fram till honom, jag ser honom, jag nickar och ler och säger ‘hej Özz’, och då tittar han alldeles snabbt på mig och fnyser till.
SE: Han tycker att det finns need to argue?
AS: Ja, han fnyser, ler hånfullt och vänder ryggen och går. Och han har ju all rätt att vara arg på mig, jag har inget emot det, men jag hade ändå tänkt att vid det här… som vi ska mötas då, jag och Özz, så sätter jag mig ner vid ett bord tillsammans med en kille som jag känner, och jag är där då med min dotter också, och då hör jag då bakom ryggen ‘är det ledigt här?’ Då vänder jag mig om, då är det Kristian Luuk.
SE: En annan gammal fiende.
AS: En person, vi har ju verkligen inte varit… jag menar, jag har ju skrivit om honom, sagt massor med kanske kränkande saker om honom, men framför allt om hans yrkesutövande, men ändå, jag kan tänka mig att han inte alls är glad över att se mig. Jag märker också på honom att han ångrar sig på en gång, men det är svårt läge för honom, han kan ju inte bara vända på klacken och gå. Men han är ju inte @ozznujen, han är ju ingen galen man, han kan ju inte bara vända ryggen och gå, det är för höga insatser för det, så jag säger ‘absolut, varsågod!’ och så sätter han sig ner bredvid mig [...]
[Här följer en lång utläggning om hur Alex är the bigger man och sträcker ut en hand mot Kristian Luuk, och de möts leende i överseende]
AS: På vägen ut så ser jag Özz igen [...] går fram till honom, han sitter med sin pappa…
SE: Gammel-Özz… *Alex skrattar intensivt* Özz den förste?
AS: Özz den förste Nujen, och sen är det Lille Özz då, och han är då inträngd i ett hörn i rummet, så jag går fram och så böjer jag mig fram mot honom och så säger jag ‘Özz!’, han hör inte, fast jag tycker det är märkligt för det är inte så hög ljudvolym. Han borde ha hört det där. Jag står ju nästan rakt framför honom. Så jag säger lite högre ‘ÖZZ!’
SE: Men kan det ha nåt att göra med uttalet, att man ska säga Özzzz? Att han tror att du ropar på nån annan? *Alex skrattar intensivt*
AS: Jag tror inte det. Jag börjar förstå, det går upp för mig, att när jag då till slut säger ‘det är väldigt trevligt att ses, Özz’, då förstår jag när han inte reagerar, när han inte tittar på mig, asså den yttersta formen av härskarteknik, han låtsas prata med sin pappa, och jag står där som en idiot i kanske tio sekunder och försöker få kontakt med honom, och han vägrar titta på mig, och då vänder jag på klacken och går in på Friends Arena.

Är det här som pendeln slår tillbaka, podcastleetens ogenomträngliga kevlarväst faller till golvet, och blotta misstanken om att @alexschulman utnyttjar AIK-målvakten Ivan Turinas död för att dra vanära över @ozznujen, likt en silverkula träffar Alex mitt i bröstet?

Kanske får vi svaret i nästa avsnitt av Alex och Sigges podcast. Eller också är detta ett utmärkt tillfälle för @ftonbladet:s publisher @JanHelin att  sufflera en ny avbön åt @alexschulman

Ur @Dagens_Media

Ur @Dagens_Media

… den här gången i nästa avsnitt av #mattssonhelin.

/ @kallekarlsten

UPPDATERAT 18 maj kl 17.20: Alex och Sigge avslöjar: Hela och halva lögner är vår metod!
DOODLENny1

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 33 andra följare