Berättelsen om #Ekot:s grävgrupp – större än Saudiaffären!

#Gammelmedia ser förstås försvarsminister Sten Tolgfors avgång igår som slutpunkten på ett vanligt gammelmediedrev efter ett vanligt gammelmediegräv. #Bakjour ser något annat, något mycket större. Vi ser en redaktion med uråldriga anor som bestämt sig för att göra det omöjliga, bryta sig ut ur dåtidens tvångströja och bygga sitt varumärke i realtid.

Hur gick det till? Berättelsen om Ekots grävgrupp börjar med dess skapare, den undersökande journalismens Malcolm McLaren, grävchefen Rolf Stengård. Han blandade lika delar male bonding, rockstjärnedrömmar och fäbless för hemliga dokument i sin magiska kittel och formade gammelmediesfärens svar på Sex Pistols, vår tids Dead by April. Daniel Öhman blev dess självklara kraftcentrum och frontfigur, dess Johnny Rotten, och varje detalj i den storartade planen föll direkt på plats. Snart var myten om Ekots grävgrupp större än gruppen själv. Det talades redan från början både om ”skarprättarna” och ”skalpjägarna från #Ekot”. Även om det i gammelmedievärlden säkert är en oomstridd sanning att det var den bombmatta av TOPPHEMLIGA dokument som till slut tvingade försvarsminister Sten Tolgfors ner på knä, så är det för oss neoz en ganska obetydlig detalj. Det viktiga är som sagt hur Ekots grävgrupp med omsorg vårdar sin kloutscore. I tidningen Resumé skriver Daniel Öhman nutidshistoria medan den pågår, som om han aldrig gjort annat.

Vi noterar också att den undersökande journalismen närmar sig neojournalismen på fler än ett sätt. Till skillnad från forntidens stora avslöjare, som Jan Guillou och Peter Bratt, diskreta, ständigt iklädda byråkratens uniformsliknande tagelskjorta, bygger dagens skalpjägare sitt varumärke med rockstjärnans nonchalanta charm, på samma gång lika mycket Bob Geldof som Johnny Rotten.

#Saudivapen är tveklöst grävgruppens magnum opus, det verk som startar med tweetens Madeleinekaka i toppen av denna bloggpost och sedan pågår och pågår tills romansvitens sju delar är fullbordade. Så dags har Ekot publicerat hela FOI:s diarium på webben, ett realtidsdokument som ingen utanför gruppen orkat läsa, men vars inneboende kraft ALLA känner.

Det som glädjer oss mest är att Ekot på neojournalistiskt manér låtit oss följa med på resan, detta är tveklöst definitionen av hur gammelmedia möter framtiden i ett fulländat realtidsgräv:

Vi noterar också att Ekot bytt opartiskhetens tvångströja mot tyckonomins smoking, och äntligen öppet kan visa sin glädje över att ha fällt en tiotaggare, från högsta chefen…

… till gruppens medlemmar:

Detta är bara början. Vi ser ett meme födas och fortplanta sig globalt, det är som att uppleva evolutionen och ens eget barns första steg samtidigt. Och Daniel Öhman kan fortsätta leva sin neojournalistiska dröm i realtid, långt från den till patetik gränsande lokalredaktionella verklighet av förskolemjölk och byggnadsnämdens senaste bordläggningar i Sala där han en gång började.

/ @kallekarlsten

#Viralklådan hjälpte inte – #Tomhylsan avgår!

Bara tre veckor efter sitt stora digitala genombrott – som #viralklådan #Tomhylsan – avgår försvarsminister Sten Tolgfors. Oväntat och chockartat, i synnerhet för alla neoz som såg honom skaka av sig sin ruhrgrå regeringsimage och återfödas som meme på internetz, dokumenterat i en bloggpost på #bakjour och begapat av miljoner och åter miljoner neojournalister:

Hur gick då detta till? #Bakjour ser två förklaringar, som oberoende av varandra eller i kombination troligen blev #Tomhylsan:s fall:

1) Notera statsminister Fredrik Reinfeldts nöjda uppsyn på bilden ovan. Hans statsmannamässiga hållning är förstås ”jättetråkigt, Sten var en mycket kompetent och omtyckt medarbetare i regeringskansliet bla bla bla”, men under ytan sjuder tillfredsställelsen, driven av svartsjuka, över att ÄNTLIGEN satt pinpoint för det spirande bromance-samarbetet mellan #Tomhylsan och mememinister @CarlBildt. De två hade funnit varandra i den digitala verkligheten som statsminister Reinfeldt bara kan ana, som en skiftning, en hägring, långt bortom hans egen tvådimensionella begreppshorisont. På samma sätt som jpeg-jedimästaren @CarlBildt intog Obi Wan Kenobis mästar- och mentorroll för @Expressen:s superneo @niklassvensson, blev han en fadersgestalt och lärare i uråldriga försvars- och stridskonster också för Sten Tolgfors. Som @CarlBildt:s pdf-padawan (myntat av @JohannesKlenell) lärde sig Tolgfors snabbt fånga kulor mellan tänderna, göra vajerstunts utan vajer och böja kommentarstrådar med tankekraft. Statsminister Fredrik Reinfeldt stod förstås vid sidan av denna gemenskap, som tönten som inte fick kliva in i rökrutan på högstadiet. Och tar därför därför med upphöjt lugn och inombords bubblande skadeglädje emot Sten Tolgfors avskedsansökan.

2) Sten Tolgfors verkar inte ha lyssnat tillräckligt på @CarlBildt:s tydliga varningar för världen utanför 4chan, Reddit, Twitter och /r/ShitRedditSays. @CarlBildt:s vinnande filosofi är att aldrig, utom i absolut trängande nöd, lämna viralklådans jaktmarker och gå AFK. Den senaste tiden har #Tomhylsan vid oroande många tillfällen ställt till med presskonferenser (@CarlBildt förordar naturligtvis unconference) där han åter blivit ett välkommet villebråd för #gammelmedie-flocken. Och försatt sig i en situation som inte ens den nybakade jedins magiska krafter kunde bemästra. #Ekot:s bibliotek av dokument märkta HEMLIGT och TOP SECRET blev honom till slut övermäktiga.

 

#Bakjour beklagar givetvis det inträffade, och noterar med sorg i hjärtat att #viralklådan:s magi är bruten, #Tomhylsan är historia, till förmån för den betydligt mer alldagliga hashtaggen #tolgfors som nu trendar i Stockholm. Vi önskar Sten lycka till i framtiden. May the force be with you!

/ @kallekarlsten

UPPDATERAT 29 mars kl 14.15: Nya Ekot-chefen Anne Lagercrantz vältrar sig nu i Tolgfors avgång och Ekots egen förträfflighet i Resumé.

Hon har dock missförstått vissa grundläggande fakta, uppenbara för oss neojournalister: Det var inte Öhmans och Bodins ”hårda arbete under relativt lång tid” som var avgörande, utan deras bromance. Och hade Tolgfors bara lyssnat på @CarlBildt:s råd hade Ekot förgäves kunnat tömma all världens underrättelsedatabaser på hemliga dokument utan att komma åt honom.

FLASH!!! #Bakjour räddar det kungliga dopet!

Det är som vanligt. #Gammelmedia jäser i sin egen förträfflighet över att ha prånglat ut de nya, visserligen söta, men ofullständiga bilderna av Sveriges tronarvinge, prinsessan Estelle. Neoz däremot låter sig förstås inte nöja. Höga på bunkrad Jolt-Cola har neojournalister världen över plöjt internetz fram- och baklänges, dammsugit alla kända och okända forum och kanaler i en än så länge hopplös dygnet-runt-jakt på de obesvarade kungliga gåtorna.

Där #gammelmedia, trots obegränsade ekonomiska resurser, hittills har huggit i sten är #bakjour den borr som till slut ska forcera denna Hallandsås av dimridåer, obesvarade frågor och halvkvädna visor. Och därmed garantera att det förestående kungliga dopet blir den 4chanfest som hela svenska folket förtjänar.

1) Eftersom prinsessan Estelle hittills vägrat öppna ögonen inför fotograferna, svävar en hel värld fortfarande i ovisshet gällande ögonfärgen.

2) Trots vår tids mest omfattande powerbrowsing har neojournalismen ännu inte funnit ETT ENDA SPÅR av några laughing babies-klipp på Hovets youtube-kanal.

#Bakjour, framtidens och journalismens knights in shining armour, erbjuder det mest kraftfulla eldunderstöd vi känner, i kampen för digital sanning, rättvisa och stillad nyfikenhet: En dubbelpoll!

In och rösta, så att vi kan sätta pinpoint för denna ovetskapens tragedi och världsläget åter kan komma till ro! Vi har #bakjour.

GP tar Estelle-journalismen till nya nivåer!

#Bakjour kan nu, via en neotipsare som önskar vara anonym, avslöja att Göteborgs-Posten tar Estelle-journalismen ett steg längre för att bräcka @TidningenMetro. Där Metro drar gränsen vid bilderna ringer GP upp fotografen och gör en heltäckande intervju om prinsessan Estelle, hennes sömnproblem och hennes ovilja att öppna ögonen, ens inför Hovets pressavdelning. Men det som gör GP:s grepp extra intressant är modet att ställa även de intimaste frågorna till fotografen:

Även om fotografen om tog bilderna av prinsessan Estelle tyvärr inte har någon som helst information om hur det går med amning och blöjbyten, erbjuder GP här ett journalistiskt mervärde, ett perfekt komplement till de laughing babies-klipp på youtube som vi är helt säkra på att Hovet kommer att publicera inom kort. Ni vet var ni hittar dem först. Vi har #bakjour.

/ @medieprofil

#EPICFAIL! Metro slarvar bort dagens scoop!

Det finns ingenting som engagerar neojournalismen som lite handfast rojalistisk yra. Alla neoz vet om det, däremot kommer det troligen som en komplett överraskning för större delen av #gammelmedia. Det förklarar troligen dagens #epicfail, när @TidningenMetro slarvar bort sitt senaste scoop, sitt embryo till en veritabel bloggbävning:

Notera att skärmdumpen ovan är en närmast grotesk förstoring av den minimala bottenpuff som återfinns på dagens förstasida i pappersupplagan av Metro. Det som alla neoz twittrar och bloggar om idag, nya bilder på Sveriges tronarvinge, har Metro tagit ett steg längre, med frågan som möts av ett unisont ”AHA!” från bloggosfären: Hur trött är egentligen prinsessan Estelle? Lägger man de bilder som hittills publicerats bredvid varandra är mönstret tydligt, Estelle är en bebis som bara sover och sover och sover.

För oss neoz, vars huvudsakliga erfarenhet av spädbarn begränsar sig till (visserligen hundratals, i många fall tusentals) youtube-klipp som skälver av hysteriskt och närmast sjukligt gurglande och tokskrattande, är detta förstås en gåta som håller oss sömnlösa nätterna igenom: Är det normalt att sova så här mycket? Varför öppnar inte flickebarnet ögonen när fotografen pockar på uppmärksamhet, och framför allt: Varför har Hovet ännu inte publicerat några laughing babies-klipp på youtube? Att dessa dröjer sprider naturligtvis oron likt ett meme de luxe på internet, och @TidningenMetro hade här ett gyllene tillfälle att lyfta sordinen från den ordinarie lulzfesten på Twitter, 4chan och Reddit, men slarvade som sagt bort det. Oförsvarligt och svårförståeligt. Vad som också förbryllar är att INGEN verkar ha sett prinsessan Estelles ögon:

Ingen skugga ska falla över Metros reporter, som här gör ett väldokumenterat och grundligt försök att ta reda på hur prinsessögonen ser ut. Resultatet är lika tydligt som skrämmande: Inte ens Hovets pressavdelning har sett dem.

Reporter: Varför har vi fortfarande inte fått se Estelles ögon?

Hovets pressavdelning: Jag har inget bra svar på det.

Reporter: Vilken färg har hon på ögonen?

Hovets pressavdelning: Jag känner inte till det.

När @TidningenMetro nu går bet kommer varenda myrstig på Twitter, Facebook, 4chan, Reddit, r/ShitRedditSays, familjeliv.se och Flashback att framstå som upptrampad av en hord brunstiga elefanter innan klockan slår midnatt, i jakt på svar. Det skulle heller inte förvåna oss om Wikileaks när som helst hackar hårddisken hos varenda studiofotograf i hela Mälardalen, och kungafamiljens och talman Per Westerbergs hotmail-konton.

/ @medieprofil

NY TREND! Papperpressen citerar kändistweets!

UPPDATERAT 26 mars kl 17.20: Enligt obekräftade uppgifter till #bakjour har Tidningsutgivarna ännu inte tagit fram tydliga direktiv för hur känd man måste vara för att föräras en citatruta i Blekinge Läns Tidning, Smålands-Posten eller Norra Skåne. I gråzonen befinner sig bland andra @mymlan, @stroemberg och @hejsonja. I dagsläget är det alltså oklart om deras tweets platsar i papperspressen. #bakjour har inte sökt någon av de inblandade för en kommentar.

En ny trend! Det glädjer oss att vara först att avslöja att vår tids viktigaste realtidssammanfattning nu delas ut till landets samtliga redaktioner inom papperspressen, med tydliga instruktioner från Tidningsutgivarna: Varje papperstidning som saknar kändistweets bestraffas med löneavdrag – för hela redaktionen! Aitellus lista ersätter nu Pressetiska regler som tidningarnas viktigaste styrdokument.

Redan nu diskuteras den nya policyn flitigt bland gammelmedianer på twitter:

Dessutom verkar hotet om löneavdrag ha satt fart även på produktionen:

Och döm om vår förvåning när vi hittar en övergiven Göteborgs-Posten på tricken (oklart hur den hamnade i huvudstaden) och ser att tweetsen redan hunnit gå i tryck. Detta digitala tvärdrag vädrar ut den kvävande lukten av papperspressens lungsjuka bakisandedräkt! Än finns det hopp för palliativ publicistik! Förändringens vindar sveper genom #gammelmedia:s hospice-avdelningar!

Förtydligande: Tidningsutgivarna är #gammelmedia:s Centralkommitté, som detaljstyr all verksamhet på redaktionerna, från publicerings- och after work-rutiner till inköp av gem och annat  kontorsmaterial.

/ @medieprofil

UPPDATERAT 26 mars kl 17.50: Via @TessUlander når oss uppgiften att @mymlan nu certifierats av Tidningsutgivarna som tillräckligt känd (bild ur Göteborgs-Posten):

#BAKJOUR AVSLÖJAR: ”De fyras gäng” smutskastar internet!

Helgens #Gräv12 i all ära, årets viktigaste scoop nådde förstås inte dagen ljus. Förrän nu.

#Bakjour kan avslöja en intensiv och långsiktig kampanj att smutskasta internet, och därmed strö makadam i framtidens maskineri. Kampanjen är styrd och finansierad av De fyras gäng, Bonnier, Schibsted, public service-familjen SVT/SR/UR och Aller Media. Den oheliga alliansen, vars enda gemensamma nämnare är målet att förgöra neojournalismen, påminner om en blandning av besättningen i Harpsundsekan och New Yorks maffiafamiljer som de beskrivs i Mario Puzos Gudfadern: Silverryggarna med efternamn som Tattagglia, Corleone och Barzini delar upp marknaden mellan sig, insvepta i röken från cigarrer, rök så tät att man kan skära den med kniv.

Kampanjen sker naturligtvis inte öppet, utan med hjälp av köpt och planterad information från andra medeltida institutioner som amerikanska universitet och till opinionsinstitut slarvigt förklädda vadslagningsfirmor, med anor från sjaskiga hamnkvarter.

Skräckpropagandan riktar förstås udden mot den uppväxande generationen neoz, de som ännu inte eller precis har nått myndig ålder och på väg in i det känsliga skedet av livet då man förkastar alla de dumheter som skolan uppmuntrat, som research och källkritik och annan tidsödande och själsdödande verksamhet. Svartmålningen av sociala medier går ut på allt från att ungdomarna lär sig prata konstigt till att de får alkoholproblem:

Men den mest försåtliga åtgärden är att De fyras gäng köpt in sig i en till synes oansenlig informationskanal, där de långt från neojournalismens sökarljus kan pumpa ut ny ”statistik” över farorna med sociala medier:

Bakom den här diskreta webbfasaden frodas en snårskog av myter och osanningar, och den verkliga bomben briserar den 9:e mars:

Nyheten spred sig förstås som en löpeld i #gammelmedia, inte bara i Sverige utan även utomlands:

Tack också lov blev Aitellus definitiva lista över de 300 viktigaste idéerna och personerna någonsin ett effektivt motgift bara ett par dagar senare. Efter den 13 mars har ingen pratat om ungdomarnas påhittade medievanor, utan ägnat all tid och uppmärksamhet åt att analysera vår tids viktigaste realtidsdokument:

Angreppen från De fyras gäng har dock inte upphört, utan sökt sig andra vägar. Powerbrowseprinsessan @cissiwallin utkämpar likt neojournalismens Sven Dufva en tapper men ensam kamp för att inte släppa någon jävel över bron (till framtiden), senast i Sveriges Radios medieborgargarde @Medierna:

Reporter: Du har nästan 10 000 följare, du tycker inte att du har nåt ansvar?

@cissiwallin: Nej! En retweet är att vidarebefordra redan publicerad information, det är inte att sprida nån hörsägen vidare. När jag gör ett radioprogram eller jobbar i teve så är det ett journalistiskt arbete, när jag sitter och twittrar så gör jag det som privatperson, det tycker jag är rätt uppenbart.

Anklagelsen om bristande källkritik fortplantas som ljudet i Gua Payau, men den enda väg till spridning som #gammelmedia känner, TT-cred, blir ändå ett trubbigt vapen mot den armé av neoz, anförda av Malmös communityråd Ilmar Reepalu (läs allt här!), som nu sluter sig som en järnring kring @cissiwallin:s enligt FN-stadgan mänskliga rättighet att retweeta vad som helst på internet.

/ @medieprofil

FLASH! Slutrapport från #Gräv12

Hemma igen efter att ha suttit av Grävseminariet #Gräv12 i Malmö. Det var småtrevligt att se mullvadsredaktionernas manchesterklädda skägg springa som lämmlar mellan montrarna för att klia varandra under hakan och ösa beröm över konkurrenternas Pogo Pedagog-liknande bilderbandsredovisningar av realtidsgräv om liggsår och stans billigaste matkasse. Men hade vi inte kunnat plöja Reddit och 4chan under föredragen hade vi mycket väl av misstag kunnat sova bort hela helgen. Nu satt vi istället och sneglade ner i varsin iPhone 4S och gäspade oss igenom oändliga berättelser om vapenfabriker, transfett och bromancekulturens tårögda omfamningar över ett scoop och ett flak starköl till det oemotståndliga ackompanjemanget av en lågmält smattrande teleprinter.

En sympatisk tanke med Grävseminiariet är barnkalasens fiskdammslogik i samband med prisutdelningen (”alla får påsar!”). Genom att ha ett 100-tal olika kategorier går ingen lottlös utan alla kan bära hem en Guldspade och visa upp för närmaste mellanchef. Särskilt tryggt känns detta förstås för Sveriges Radio som varje år kan vara 100% säkra på att ro hem Guldspaden för riksradio, i konkurrens med Rix MorronZoo och @AndersTimell.

Guldspadefesten blev dock något av en besvikelse, med potatismos och schnitzel från Lidl på menyn och en förlamande förvirring som spred sig efter att guldspadarna blev kvarglömda på annan ort. Ordningen var inte återställd förrän de hämtats med expressbud. Efterfesten hade dock förlåtande drag, som en slags blandning av Åsa-Nisse på Mallorca och Wild Orchid. Vi fick också vid flera tillfällen berätta om ”det nya” som heter internet för några av festens mer än salongsberusade deltagare, som med uppspärrade ögon och hakan vid knäna lyssnade andaktsfullt som vore det högläsning ur Till jordens medelpunkt av Jules Verne.

Nu är det över, mullvadsredaktionernas förstiktigt sekteristiska grävceller, denna blandning av  Team Umizoomi och A-Team, återvänder till det målmedvetna sökandet efter ännu en byråsekreterare som druckit en kopp kaffe med wienerbröd för mycket på någon multinationellt skurkföretags bekostnad. Även #bakjour återgår till det dagliga arbetet, med ett AMEN till @emanuelkarlsten:s tweet från #Gräv12. Vi ses på MEG i Göteborg, #Gräv13!

48 000-kronorsfrågan: Vad är det här?

UPPDATERAT 25 mars 23.30: Även intressanta gissningar som ”fågelinfluensan i genomskärning” och ”Grävseminariets politiska sympatier i fågelperspektiv” har förekommit. Enl @P3Nyheter är det så här riksdagsledamöterna ligger runt på Facebook, enl internetz är det en bild av riskerna med dito:

Under #Gräv12-minglet råkade @medieprofil powerbrowsa lite väl glatt och råkade snubbla över den här fina bilden i gammelmedieflödet. Men vad är det? Lite hjärngymnastik för kvällströtta oldies.

FLASH! Toppolitiker punkterar #Gräv12!

Efter ett par timmar på #gräv2012 kan vi konstatera att på gammelfronten intet nytt! Här talas det publicistiska regler, etiska ställningstaganden och berlinerformat. Det luktar hembakta bullar, torv och trycksvärta.

Gammelmurvlarna springer från monter till monter med rödblommiga kinder och äppelknyckarbyxor och säger saker som ”Nu säger du hur det ligger till annars åker du på en tjottablängare mellan lysmaskarna och får åka pling-plong-taxi till plåsterhuset.”

Att besöka denna journalistiska blandning av Antikrundan och Elmia jordbruksutställning är som att höra Astrid Lindgren berätta om en Carl Larsson-tavla.

Vi på #bakjour har vaccinerat oss genom att under dagen powerbrowsa hashtagen #webbdagarna, ett digitalt ljus i detta analoga mörker.

Med det sagt, det har såklart funnits vissa inslag som värmt. Som när #ajour-ayatollan @emanuelkarlsten visade sin glänsande iPhone 4S vid @aftonbladet-montern. En uppvisning som först möttes av ett oförstående sus och sedan nyfikenhet. Det blev komiskt men samtidigt rörande när framtidens mediearkitekt tålmodigt lät de storögda åskådarna sätta ord på sina känslor.

Ett annat var när vi hittade källan till den tinnitus-ton som plågat oss i timtal. Surret, som bäst beskrivs som ljudet när framtiden dör en plågsam död, visade sig komma ifrån en gammal transistorradio som malde P4 Malmöhus i hörnet.

Precis när vi skulle stänga av tog lokalradion det historiska beslutet att bryta sin ordinarie tablå för att låta etereremiterna ta del av en snart lika historiskt programförklaring.

Först trodde vi det var @cissiwallin läste högt ur sin twitterfeed.

Men snart blev vi varse att det var en annan tvättäkta neo vi på #bakjour hållit under uppsikt ett bra tag, communityrådet Ilmar Reepalu.

På en föreläsning ska Reepalu tydligen vidarebefordrad (AFK-språk för retweetat, reds. anm.) något som inte visade sig stämma. Inget att hänga upp sig på tänkte Ilmar Reepalu och de flesta med honom. Men den indignerade reportern var på krigsstigen och enligt någon obegriplig gammelmedial logik skulle han ställas till svars. Hon ”hade läst på” och ”faktakollat” och var till var till tänderna förberedd, på allt. Det räckte inte.

Reepalu: – Jag bara förde vidare den information som man gett mig som tydligen var felaktig.

Reportern: Men hur kommer det sig att du för vidare information som du inte själv vet om den stämmer?

Reepalu: – Du om man skulle kontrollera alla källor på allt man säger som förtroendevald så tror jag inte man skulle säga någonting överhuvudtaget. Och jag tror att om du skulle göra samma sak skulle du inte kunna skriva en rad eller säga ett ord i radion.

BURNED!!

Intervjun, eller ska vi kalla det föreläsningen, tog slut där, sen Ilmar Reepalu dragit lans för neojournalismen och dropped some knowledge i #gammelmedia. Hans angrepp öppnade ugnsluckan i exakt rätt ögonblick och sufflén #Gräv12 sjönk ihop med en suck värdig en 100-årig kedjerökare. Och antalet anmälningar till vår LANade workshop på (”Så motar vi källkritiken i grind!”) ökade med 300 procent. Väl mött!

/@neo_lagercrantz